Sista dagen på lovet. Pga alla sjukdomar i familjen har vi inte kunnat göra så mycket denna vecka. I onsdags var jag barnvakt åt två av mina syskonbarn. Ville göra något roligt med dem fem barnen jag hade hemma. Så jag överraskade med ett besök till Tropikariet. Där finns allt från hajar, apor till spindlar och ormar. Aporna sitter inte i några burar utan kan hoppa runt som dem vill från träd till träd. Dem är så gulliga:) Milo fick tag i en apas svans, den blev så paff och bara tittade på honom innan den hoppade vidare. Det var en väldigt rolig dag och barnen tyckte det var så roligt.
Jag har länge velat åka och bada med Elina och Ellion men det är inte så lätt att göra det ensam. Men idag, äntligen, kom vi iväg till badhuset. Vi packade och gjorde oss klara, så när Lars kom hem vid 12 åkte vi. Barnen tyckte det var så himla roligt. Det blev ju mest lek i barnpoolen eftersom Ellion tyckte det var för kallt i den stora,det tyckte jag med:) Vi provade även på att åka vattenrutschkana, Elina tyckte det var toppen. Dem hade även en klättervägg som Lars och Nathalie provade. Jag trodde att dem små skulle frysa och bli trötta men icke. Dem ville inte ens åka hem efter ett par timmas bad:) Så det kommer vi absolut göra om. Nu har vi ätit och myser i soffan. Alla är så trötta efter allt bus och lek!

Idag var det dags för Ellion att besöka tandläkaren. Började med att jag satt lugnt här hemma i soffan medan Ellion sov ute på balkongen. När jag tittar på klockan är den 11.04, ooppppss, vi ska var där 11.20. Skynda, skynda:)
Väl där tar jag upp en trött pojke som inte alls är sugen på att denna okända kvinna ska titta i hans mun. Det får ju inte ens jag göra:) Det blev lite prat om kost och munhygien. Så fick en grön liten tandborste följa med hem.


Nu har vi ätit lunch och det är snart dags att hämta Elina på dagis.
Tänka sig att idag är det 1 månad till min lilla pojke ska börja dagis, usch. Känns tungt i mammahjärtat:(

Idag är det alltså Alla hjärtans dag! Dagen man ska fira kärleken lite extra:) Mmmm det var tänkt så iaf. Hade planerat denna dagen med god middag och efterrätt, ett fint kort och mys med familjen.
Barnen skulle ta med kompisar hem, jag skulle baka kanelbullar och göra varm choklad sen skulle vi åka skridsko.
Ikväll skulle vi äta tre rätters middag.
Men tyvärr blev allt inställt pga att jag blev sjuk och Lars fick komma hem igen:(
Men jaja nu släpper jag det. Vi får fira en annan dag.

Till något helt annat. Har märkt att man inte kan kommentera dem inläggen som som jag gör via mobilen. Vårt internet funkar inte som det ska:( blir så irriterad.

Önskar er en riktigt fin dag med den/dem ni älskar!

En förälder kan höra. Ja dem orden sa min kusin till mig i måndags. Vi satt på ett fik och pratade. Då säger hon att hennes förebild när det kommer till barn och föräldraskap är Mig. Det värmde ända in i hjärtat.
När det kommer till att vara en bra förälder, ja det är livets tuffaste och mest underbaraste jobb som finns och att någon säger att man gör det bra och att dem ser upp till en. Det finns inga bättre ord, dem orden gör en stark när man känner sig svag, dem orden lyfter en när man har fallit.

Denna dag har gått i ett. Inte förrän nu kan jag sätta mig i soffan, resten av familjen har krupit till kojs.
Började dagen med att vi var sent ute till dagis och det gjorde så att Nathalie kom försent till tandläkaren. Sen kom hon på att hon glömt att äta frukost , så jag fick inom på sjukhuset och handla. Skickade henne till bussen och jag och Ellion cyklade till babycafe.
Halv tolv hem om och byta cykel mot barnvagn. Hämta en trött Elina på dagis. Tog bussen vidare ut till tjejernas skola, där väntade utvecklingssamtal.
Åter hemma igen vid tre. Mellis serverades till barnen. Sedan tog vi en svängom i stora rummet:) dem små älskar att dansa och sjunga.
Pappan i huset kommer hem och det är dags att laga lite mat. Fick sedan ett samtal från lillebror, pratade sådär lite över en timme.
Phuuu. Nu ligger Ellion här i min famn och hans ögon orkar inte mer nu. Det blir lite egentid och en stor kopp te nu innan sängen kallar.

Idag skiner solen och termometern visar -12 grader. Jag har redan varit ute i det friska vädret, hunden ville ute på en tidig promenad:)
Denna dagen är ännu oplanerad. Jo en rätt så tråkig sak väntar på mig, tvätten, har tid mellan 8-15. Så det är väl bara att sätta igång.
Jag tror att jag och lilltjejen tar en runda ner till biblioteket idag igen. Det är teater för barn mellan 2-5 år. Sist tyckte hon om det och satt stilla och lyssnade med ett leende på läpparna.
Önskar er alla där ute i kalla Sverige en riktigt fin och mysig lördag!

För ca två år sedan diskuterade jag och min sambo om framtiden. Vad ville vi göra? Skulle vi flytta? Vad är bäst för barnen? Många frågor men inga svar.
Nä för svaren kommer senare, ingen vet var som är bra eller dåligt förrän man provat.
Skulle vi rycka upp barnen från skola och kompisar, deras trygghet? Vi bollade fram och tillbaka. Många känslor och många tankar fick mig att må dåligt. Mina barn , mitt allt , deras välbefinnande var det viktigaste. Vi pratade med dem och svaret blev: nej vi vill inte! Då blev även mitt svar nej.
Det gick ett par månader och vi började prata om det igen. Kanske en flytt, en ny start för oss alla var en bra sak. Vi kollade upp lägenheter och åkte upp och tittade. Vi tackade ja och flytten skulle ske inom tre månader. Nu var det spännande och roligt:)
Sommaren kom och flyttlasset gick iväg. Sommarlovet knackade på dörren och det var dax att säga hej då till kompisarna. Nu blev det så verkligt, vi skulle lämna denna by, jobb, skola och vänner. Barnen grät och jag grät, mina skuldkänslor mot mina barn kom över mig igen. Vad utsätter jag dem för?
För att göra det hela lite bättre så berättade jag en hemlighet för dem: mamma har en bebis i magen:) tårarna bytes till leende och skratt.
Vi hade nu en hel oplanerad sommar framför oss i en ny stad. Så mycket att upptäcka och utforska. En sommar jag ville göra till barnens.
Augusti kom och skolan började igen. Jag fick en oro i magen , ville bara gråta . Kändes inte bra när jag lämnade flickorna i skolan. Men försökte slå bort mina tankar och ge det en chans. Terminen gick och mina känslor ville inte försvinna. Flickorna mådde inte alltid bra och deras sätt mot oss förändrades. Vi tog tag i det och besökte en ny skola. Efter 9 långa månader av oro, fick dem byta skola.
Jag kände mig så glad och lättad. Äntligen började allt bli bättre. Barnen mådde bättre och fick nya kompisar.
Nu har vi bott i Helsingborg i ca 1,5 år och jag ångrar inte att vi tog steget att flytta. Jag känner sådan lycka att bo i denna stad, nära till hav och skog.
Vi känner hela familjen att detta är vårt hem nu:)
Ibland måste man våga och ta chansen att göra något nytt.


Bjuder på en lite dålig bild från min morgonpromenad!